Stockholm

Kungsträdgården är en kluven upplevelse för mig. Varje gång jag går genom parken får jag genast associationer till när jag som riktigt liten klättrade runt på lejonen vid Karl XIII-statyn vilket småbarn gör än idag. Nuförtiden känns de ju pyttesmå i relation till exempel till lejonen på Trafalgar Square men för en liten flicka är de enorma. Jag badade också fötterna i den damm med fontäner som finns i parken och här sitter det många barnfamiljer en solig dag. Likaså brukade jag åka i en rutschkana i form av ormar och annat i Pompidou-stil men dessa togs bort under Kungsans renovering för några år sedan till min stora sorg. Idag tillfredsställs nostalgin annars även på vintern när skridskobanan är öppen och jag kan ta med dottern på åktur där. Då dricker vi varm choklad och lyssnar på musiken som strömmar ur högtalare till åkturen. Allt det här är trevliga bitar av en av Stockholms mest kända platser. Det finns också mindre trevliga saker och det är all fylla som äger rum här under helgkvällar när stadens alla tonåringar tycks samlas här. Men dagstid är Kungsan fortfarande ett trevligt ställe, om än lite litet för att vara så populärt. Det är ofta evenemang på den lilla scenen här, vare sig det gäller lansering av en ny radiokanal eller ett första maj tal. Då känns det trångt och som ett ställe man bara vill använda som genväg på väg mellan Strömkajen och någon annanstans. Fast mat- och resefestivalerna som återkommer med jämna mellanrum lockar ändå. Här finns också en del små cafeer och så förstås TGI Friday vid Hamngatan med sina enorma drinkar och sin populära uteservering sommartid. Det är då trångt om saligheten och seg service men stämningen är på topp och drinkarna roliga där man sitter och tittar ut över parken. Bäst är annars att komma till Kungsan under senvåren när körsbärsträden blommar. Det påminner mig om Bryssel där dessa träd är vanliga till skillnad från Stockholm och det är mycket vackert.