Restaurant/ InnsFifteen

[redpaint, 25.06.2008] På min födelsedag och som en överraskning hamnade jag här på Jamie Olivers restaurant en höstig men vanlig dag mitt i veckan. Eftersom jag inte hade en aning vart jag skulle tyckte jag det kändes som en evighet att gå runt för att hitta restaurangen och jag tyckte det låg väldigt långt ifrån allt annat. Men nu efteråt när jag har mera koll över London var det ju egentligen inte alls så farligt, ibland känns det bara långt i tunnelbanan. Man åker den svarta Northen Line till hållplatsen Old Street för att ta sej dit och så går man en bit därifrån. Beskrivning finns som tur är på hemsidan.
Rätt som det var var vi framme. Mitt där på en gata lite lägre in bland andra byggnader låg den höga, vanliga röda byggnaden fast med undantaget att det är en stor skylt med Fifteen på. Då äntligen fattade jag vart vi var. Jag har alltid gillat Jamie, inte bara för att han schysst att se på men det faktum att han verkligen använder sitt kändiskap för att förändra och hjälpa. Jag är imponerad av det han gör med skolmaten och att anställa dessa ungdommar på sin restaurang.
I vilket fall som helst var jag glad och överraskad när vi kom fram.
Min sambo hade klart bokat bord för lunch och man kunde välja att sitta där uppe som är en Trattoria eller där nere i som är ett "Dining room". Tydligen är det två olika menyer beroende vart man sitter. Sambon hade bokat där nere.

Resturangen var ganska full både där uppe och där nere, dels med "vanligt" lunchfolk men också folk som oss som är där av en speciell anledning. Det är ju inte varje dag man går på kändisrestaurang.
Vi fick vårt bord bara efter en stund och fick hänga i baren två minuter innan vi gick ner. De tog våra jackor och hängde i garderoben vilket inte tillhör vanligheterna längre.
Där nere är det öppet in till köket så man kan se när det lagas mat men såklart fick vi inte se nån Jamie, vet inte hur jag hade hanterat det så det kanske bara var bra.
Det är vackert, stiligt men samtidigt avslappnat inrett men man kan får ändå en känsla av att det är lite finare än vanligt, man vill nästan sträcka på ryggen och undvika att sätta armbågarna på bordet. Vi fick ett bord nästan längst in i rummet och även om det är nere i en källare så är det ända bra ljus från fönstren.

Menyn byts ut dagligen och det severas alltså olika maträtter varje dag. Kanske är en bra ide men samtidigt sett kan man ju ha svårt att få samma rätt igen om man önskar det vid nästa besök.
Man kan välja på en "vanlig" rätt om man önskar men det finns även set lunchmenyner om två eller tre rätter som kostar £22.00 resp. £25.00. Vi körde på en tre rätter så där en tidig eftermiddag. Med de priserna var det bästa att hålla sej mätt hela dagen. Nu kan jag inte komma ihåg exakt vad vi käkade även om jag tog menyn med mej, de byts ju som dagt ut varje dag. Jag minns i alla fall att vi valde nån carpaccio till förrätt, tunt skivat kött som var smarrigt. Huvudrätten tror jag var nån sorts fisk i nån ovanlig variant som också var god. Men efterrätten minns jag väl då det är min absoluta favorit. Pannacotta. Och jag tror nästan det var den bästa jag ätit någonsin. Mjuk och len och den smälte nästan i munnen. Jag tror till och med de serverades med rabarber.. Verkligen gott var det.
Rättarena var inte så stora i portionerna men jag antar att det inte ska vara det. Men vi blev mätta och det fanns bröd och olivolja också på bordet.