Museum/ Exhibition/ GalleryRobben Island

[zoobraa, 22.05.2008] Vi hade turen att kunna besöka Robben Island under vår Sydafrika tripp eftersom fängelseön tydligen hade varit stängd de senaste månaderna för besökande. Biljetterna fick man köpa i Klocktornet inne på V&A Waterfront och sedan var det bara att ställa sig i kön till färjan som skulle ta oss dit ut - några timmars färd rakt ut från Kapstaden! Det var en märklig känsla att se den steniga piren sticka ut från den lilla ön med ett renommé som väl inte gått någon människa förbi i modern tid - här satt ju Nelson Mandela fänglad under 19 år av sitt liv pga av sina politiska åsikter! När vi äntrade kajen så möttes vi av stora fsvartvita bilder som skildrade gången tid och jag tyckte nästan att jag fick lite svårt att andas trots att jag var fri att gå därifrån när jag än ville, hur skulle det då ha känts för alla människor som fördes hit som en andra klassens kreatur för en tid som ingen visste! På kajen fanns också en liten souvenirshop där man även kunde handla drycker vilket behövdes eftersom just när vi var där termometern säkert visade runt +30°C och värmen på denna kalkstensö utan mycket möjlighet till skugga var smäktande! Vi blev sedan uppdelade i ett par turistbussar beroende på vilket språk vi önskade höra guidningen på och vi åkte givetvis i den engelskspråkiga bussen. Guiden var otroligt påläst och berättade historien på en mycket intressant och inspirerande sätt som gav upphov till en massa funderingar och frågor som han dessutom svarade vänligt på. Vi blev först körda runt ön lite för att titta på omgivningarna och för att kunna ta lite bilder på t ex kalkstensbrotten där fångarna tvingades jobba 8 - 10 timmar om dagen UTAN verktyg som spadar eller hackor - de var tvingade att gräva med händerna! Vi såg också den hög med stenar som alla ministrar plockat dagen beslutet om stängningen och frigivningen av alla fångar togs - var o en av dem la en sten i en hög vid utfarten från stenbrottet som en försäkran att nu var det slut på det här! Vi släpptes senare av framför administrationsbyggnaden till själva fängelset där vi blev omhändertagna av en av de frisläppta fd fångarna som efter att ha suttit många år ofta orättvist dömd härinne nu hade bestämt sig för att visa omvärlden hur de blivit behandlade med en önskan om att det aldrig ska behöva upprepas! Apartheid är fruktansvärt och innan man varit i ett land som Sydafrika tror jag att det är svårt att relatera till detta extrema diskriminerande av människor! Vår guide som hade problem med sina ögon efter så många år instängd utan dagsljus var en härlig man som pratade en perfekt engelska vid sidan om sin afrikaans som annars är det vanligaste språket här - ett språk som påminner väldigt mycket om holländska också by the way! Vi gick igenom anstaltens alla delar med honom och han pekade ut den speciella cell där Mandela suttit....man hade låtit hans attiraljer stå kvar därinne så att människor skulle se hur mycket han betyder för Afrikas svarta befolkning. När någon undrade hur det kunde komma sig att det inte blev uppror och vedergällning när alla släpptes fria igen som resultat av den åratals orättvisa behandling de utsatts för berättade han att allt var tack vare Mandela. Han hade talat till fångarna dagen för friheten och sagt att Bröder, låt oss gå ut härifrån i fred och starta vår framtid från nu, låt inte de vita som har bestämt över oss tro att vi är lika hemska som de varit.....och guiden trodde att det var just därför som ingen startade några repressalier - han var lite av deras konung och när konungen talat lyder tjänarna! Vi gick igenom de ensamma cellerna o likaså de celler där upp till 10 personer delade på utrymmet. På den här anstalten var de politiska fångarna paria - de hade det sämst ifråga om utrymme samt möjlighet till tid ute i det fria. Deras rastgård var runt 15 x 4 m och där fanns ingenting mer än några växter, ingenstans att skugga sig och ingenstans att sitta! Maten var också beräknad efter vilken status du hade som fånge dvs var du politisk fånge fick du de minsta portionerna av den sämsta maten. Det var en otroligt intressant erfarenhet att se och höra om detta ett av historiens svarta vingslag och kanske blev det mer verkligt av att en människa som själv suttit därinne kunde vara så vänligt inställt till omvärlden och så ödmjuk att han nu kunde tänka sig att hjälpa till att sprida budskapet vidare så att det inte upprepas igen för som hans avskedsord till oss i gruppen var - vi är alla människor så om var och en som besöker den här ön för ordet vidare att det inte får hända igen då har mitt uppdrag idag fått sin mening!