BeachMaria Pia

[Ingerhansson, 30.09.2007] Cikadorna. Entonigt gnissel och ändå ljuv musik. Ljud av semester i sydligare länder. Ljud, som här i kanten av den långa, ljusa sandstranden Maria Pia, en kväll hörs ända fram till havets kluckande. Nästan märkligt att havet kluckar alls när det ligger så stilla och spegelblankt. Det tystnar nog aldrig helt. Medelhavets brus och cikadornas konsert blandas med italienska röster denna måndagskväll i september på Sardinien. Det är om kvällarna och helgerna som det är en riktigt hög andel lokalbefolkning på stranden.

Albin, vår minsting, snart två år, vågar i det stilla vattnet för första gången släppa taget om mamma ute i vattnet och gå omkring med storebror och sjunga "latte, latte fresco". Det här är verkligen en riktigt härlig sandstrand för barn. Långgrunt och massor av sand att gräva i. Här är gott om utrymme för alla. Vill man lägga rejält med pengar på en sotstol finns det många ställen att välja på. Ca 10 Euro får man ge för ett parasoll och två solstolar. Ett ställe skyltar att de även tar 10 Euro för att duscha! Så även om stranden i sig är gratis och det finns många, långa sträckor där man bara kan lägga ut sina handdukar, så drar de höga priserna på solstolar ner betyget på budgetvänlighet något.

Maria Pia är en sandstrand, men också en pinjeskog, som börjar i norra utkanten av Alghero och går ända bort till Fertilia, två och en halv kilometer längre bort. Det är i de delarna vi får syn på den fina stranden första gången, redan när vi är på väg från flyplatsen och kanske är det tur att vi får se den då och alltså redan från början vet om att den finns. Annars kunde det varit lätt att alltid dra sig åt andra hållet in mot Alghero och Lidostranden, som också är fin. Men inte lika fin som Maria Pia.

I mångt och mycket är det den härliga pinjeskogen som gör att man bara inte får missa den här stranden när man besöker Alghero. (Här är säkert underbart att promenera längs vattnet till och med en fin januaridag!) Men även storleken på stranden som är både lång och bred, strandens renhetsgrad och den härliga turkosa färgen på vattnet bidrar till helhetsintrycket. Att vattnet är fantastiskt klart gör ju inte saken sämre.

Man hittar hit genom att följa Via Lido norr ut. Där Lidostranden tar slut ligger en camping och därefter ett sjukhus. De gånger vi bara ska ta ett kvällsdopp går vi in genom sjukhusets grind. Ibland ser vi någon ödla. "Öla" säger albin. Nästan alltid ligger det en hund och vilar under ett träd, men en kväll är den inte där. "Hunn botta" säger Albin. Sedan "bulans" när vi passerar ambulansen. Så följer vi staketet ner till havet och lägger våra grejor i kanten av stranden.

Ska vi vara en längre stund på stranden kostar vi på oss några steg till och följer Via Lido en bit till innan vi går in i pinjeskogen på den första plats där en liten "väg" av stenplattor går in genom pinjeskogen. Här är en härlig bit allmän strand och en bra restaurang som gör den godaste mat vi smakar under våra två veckor i Alghero. Vissa dagar går vågorna ganska höga, men också då tycker alla om att bada. Stora som små. Jag är verkligen glad att vi hittade den här stranden som i konkurrens med Bombarde, på andra sidan Fertilia, är den finaste stranden vi besöker under vår semester. Och då har vi ändå stressat i väg till den berömda Pelosa-stranden på sardiniens nordvästra udde - känd som "Sardiniens Maldiverna" - vid ett tillfälle, men utan att bli lika imponerade som av Maria Pia! Kanske det i själva verket är Maria Pia som är Sardiniens finaste strand?